Fadersmaterial??
Ibland har Micke mycket att berätta för mig efter att ha haft en jobbig dag på sitt arbete. Oftast finns det någonting att förtälja som får mig att minnas tillbaka till min tid på systembolaget. En störig kund, varor som står läääängst in på lagret eller en skön kollega som flippat ur på ett eller annat sätt. Hur som helst...
Micke och jag sitter i soffan och slöar när Micke plötsligt utbrister:
M - Fan det kom in en sån jävla DRYG unge på jobbet idag
Han låter sjukt irriterad och jag börjar fundera över vad det här barnet kan ha gjort som har orsakat detta vrede hos Micke.
I - Jasså, vad gjorde den då?
M - Hon frågade om jag visste vad hon hette. NEJ, hur fan ska jag veta det?!?
Frustrationen ryker ur öronen. Hur i hela friden ska han kunna gissa rätt? Har hon någon aning om hur många tjejnamn det finns i världen?
I - ehhh......
Säger inte så mycket, är mest förvånad över hur detta blev dagens händelse. Blir även lite rädd över det faktum att det är den här människan som jag ska skaffa barn med i framtiden. MEN, tänker som alla måste tänka i sådana här situationer "min kille kommer att bli annorlunda när det är hans egna barn"
M - (muttrar) Vilken unge alltså... jävla attention whore...
Micke tycker även att det är mycket viktigt att jag betonar att han INTE pratade såhär till den söta lilla flickan... dock fanns tankarna där som han sedan på ett lugnt och harmonisk sätt uttryckte i soffan.
