Irre

Det pågår träningshysteri på jobbet. Alla tjattrar om detta ord som tydligen ska ge en ny energi, ett nytt levnadssätt och en tripp till paradiset.. bla bla bla.

 

Jag och Rudolf (kontorskollega) ställer oss lite anti detta med träning. Jag gav det dock ett försök idag till att tända en liten liten gnista hos oss för att vi också ska komma i form. Rudolf gav istället som förslag att vi skulle göra om låten flickan och kråkan till något i stil med att vi tränar med vårt dåliga samvete i famn istället för en kråka och uppträda med den under nästa konferens. Vi kom även fram till att vi till dess skulle ha ätit upp oss så vi mer eller mindre rullar in på scenen.

 

Efter att vi skämtat om detta i flera minuter så uppstår en tystnad. Tystnaden när vi båda inser att vi fan måste ta tag i livet och börja träna. Vi tittar på varandra med uppgivna blickar och Rudlof drar ur sig följande citat:

 

Sen blir det tyst igen.....

Hatar egentligen tanken på att laga mat men när jag väl står där i köket och kock-Irre släpper loss så är det inte mycket som stoppar mig. Drar i kryddor hit och dit och blandar hej vilt. Brukar oftast sluta ätbart men idag gick jag snäppet för långt. 

 

Ligger och degar i soffan och tänker i ca 2 timmar att nu är det seriöst dags att börja fixa mat (ska tilläggas att Micke inte är hemma, därför tappar jag motivationen). Stapplar till slut ut i köket och drar fram köttfärs. Öppnar kylen och inser att min nya favorit finns där - senapen! Köttfärs och senap, det passar ju grymt bra. Drar sedan ut det mesta ur kylen, bla buljong. Festar loss med det där och kommer på en riktig snilleblixt - har ju för tusan chili som vi odlat på balkongen (nej pappa, den odlades inte PÅ balkongen det är bara som jag skriver. Det var i en kruka på balkongen). Drar ut och hämtar en chili, som jag för övrigt inte vet om den ska vara röd eller grön... grön är den nu. I alla fall, när jag väl står där ute så ser jag att basilikan har tagit sig så jag greppar med mig några blad. "Blir fin fint det här" tänker jag och ler lite för mig själv för att jag är så bra på att "bara slänga ihop något". Häller till sist ner buljongen och det är här jag själv inser att det bådar för katastrof. Hade liksom lite farbror melker i tanken... ni vet när han saltar efter behag och fisken slutar översaltad och oätbar... står alltså där och öser på med buljong. Tog lite försiktigt i början och sen tänkte jag "äh vad fan, kan inte finnas mycket kvar i den här flaskan nu" - ehhhh, det gjorde det!

 

Nu kommer slutklämmen. Istället för att nöja mig här, som jag alltid gör, så får jag för mig en så korkad idé.. jag ska provsmaka maten! (jag provsmakar ALDRIG mat, utan undantag!) Inser att den smakar som en blandning av pest och kolera (man kan ju tänka sig att om pest och kolera haft smaker så hade det varit asäckligt)!!! Det var som att köra buljong rent rakt ner i halsen... salt som satan också så jag bestämmer mig för att kompensera detta med lite socker. En salig jävla röra blev det och sjukt vidrigt. Satt i soffan, tryckte i mig maten och tyckte synd om mig själv.

 

Men det bästa av allt! Eftersom Micke inte är hemma och jag hatar att laga mat så gjorde jag fyra matlådor som jag ska avnjuta ända till torsdag. Och slänga mat, så jobbar inte jag!

 

M m m!!!!!

 

En vanlig dag på kontoret. Kontorskollegan Rudolf (nej, han heter inte Rudolf såklart men lite privacy ska man ju få) har tagit fram två förslag på loggos som ska printas på isskrapor. En logga har kvd med fet text under och en med neutral text.

 

R - Vilken tycker du är bäst?

Jag - Är det någon skillnad?

R - Ehh ja..

Jag - Jaha, den ena är med fet text? Då tycker jag att den neutrala är snyggare, helt klart.

R - (låååång tystnad)

Jag - Du tyckte den med fet stil va?

R - Jaaa... 

(R reser sig från stolen illa kvickt..)

R - Äh vad fan, jag drar och frågar någon annan.

 

Summan av kardemumman - jag duger som smakråd, men bara om jag tycker som Rudolf.

 

 

Ibland har Micke mycket att berätta för mig efter att ha haft en jobbig dag på sitt arbete. Oftast finns det någonting att förtälja som får mig att minnas tillbaka till min tid på systembolaget. En störig kund, varor som står läääängst in på lagret eller en skön kollega som flippat ur på ett eller annat sätt. Hur som helst...

 

Micke och jag sitter i soffan och slöar när Micke plötsligt utbrister:

 

M - Fan det kom in en sån jävla DRYG unge på jobbet idag

I - Jasså, vad gjorde den då?

M - Hon frågade om jag visste vad hon hette. NEJ, hur fan ska jag veta det?!?

I - ehhh......

M - (muttrar) Vilken unge alltså... jävla attention whore...

 

Micke tycker även att det är mycket viktigt att jag betonar att han INTE pratade såhär till den söta lilla flickan... dock fanns tankarna där som han sedan på ett lugnt och harmonisk sätt uttryckte i soffan.