Irre

Skulle träffa läkaren på stressmottagningen kl 10 idag så jag kollade upp vart jag skulle och hur lång tid det skulle ta dit imorse. I vanliga fall tar jag en tunnelbana som kommer dit några min innan så att jag precis ska hinna upp och in i väntrummet, gillar inte att vänta. Men, jag har insett att det bara ökar på min stressnivå så jag bestämde mig för att ta en tidigare tur och få lite tid i väntrummet så jag hinner landa. Sätter mig på tunnelbanan och åker till Fridhemsplan. Går till Sankt Eriksgatan 44, ser ingen skylt om stressmottagingen. Börjar känna stressen, kollar snabbt upp adressen igen och det visar sig att jag ska till nummer 84. Fan, okej, hur lång tid tar det dit då? 9 minuter... okej, går jag snabbt så hinner jag precis i tid. Tur att jag tog den tidigare tunnelbanan. Börjar gå i rask takt. kl 09.58 är jag framme vid porten, så lättad! Ska ringa på porttelefonen och inser att stressmottagingen inte finns där, konstigt tänker jag, det stod ju i mailet att man skulle göra så. Tittar mailet en gång till och där står det ju att jag ska till sankt GÖRANSgatan, inte Erik. Fan fan fan fan, kollar blixtsnabbt upp hur lång tid det tar att gå dit. 14 minuter. Vet ju hur stressade läkare är, 14 minuter...då var det kört. Ställer mig på gatan och vinkar in en taxi samtidigt som jag ringer stressmottagningen. Klockan är nu 10.03. När de svarar på stressmottagningen är de så otroligt lugna och förstående att jag blir ganska lugn själv. 10.07 är jag på plats, vi skrattar lite åt hur pricksäkra mina symptom är och sen sätter vi oss. Hon är helt fantastisk, hela stämingen där från det att jag öppnade dörren är så positiv och härlig. Läkaren och jag pratar mest om mina symptom, fysiska och psykiska. Hon är lugn men humoristisk och har själv varit utmattad. Nu ska hon tyvärr sluta på stressmottagningen för att jobba med rehab av barn tillsammans med sin hund som hon skaffade under sin läkningsperiod. Vilken inspiration!! När jag precis ska gå så säger hon de magiska orden "Du behöver inte oroa dig, du kommer garanterat att få fortsätta här och gå vårt program". Det var som musik i mina öron, jag som hade funderat så mycket på det men bestämt mig för att försöka ta det med ro om de inte ansåg att jag behövde deras program. Vi hade inte diskuterat den oron över huvud taget på mötet, hon bara visste. GUD vad skönt det är att få träffa människor som bara vet! Jag känner i hela kroppen att det här är första dagen på en sån fantastisk resa och för första gången så känner jag inte att jag längtar tills jag kommit ut på andra sidan, jag längtar till att vara mitt uppe i det och börja känna skillnaden. Var sak har sin tid, njuta över att vara på andra sidan ska jag göra när jag är där, tills dess ska jag njuta av alla nya insikter jag får under resans gång! Energin sprutar i kroppen, den känns från topp till tå och det ska bli väldigt spännande att träffa deras sjukgymnast på onsdag. Carpe Fucking Diem!!! 😅