Irre

Igår fick jag hem ett brev från stressmottagningen. Hoppades på att det skulle stå vilka tider jag fått men det gjorde det inte, istället meddelades jag att min läkare inte skickat in de provsvar som krävs för att få komma vidare i processen. Åh så förvånad jag är. Jag sa ju till henne att kolla vilka prover som behöver tas och hon svarade "ja men du tog ju prover i september"... ja, men ine alla de prover som krävs. Jag orkade inte tjafsa utan sa bara att hon skulle kontakta mig om det är några prover som behöver tas innan remissen går iväg. Hörde inget från henne. Jag har ett videosamtal med läkaren den 11 dec och jag har seriöst inte tid eller energi till att hon ska vara så jävla seg så jag har tagit saken i egna händer (nej, jag har inte tagit prover på mig själv). Jag ringde stressmottagningen och fick reda på vilka prover som behöver tas, jag har sedan gått igenom min journal på 1177 och kollat vilka prover som jag har tagit det senaste året. Man kan säga att förkortningarna där inte är att leka med; S-Na, S-Krea, S-ALAT osv. Inser efer ett tag att jag förmodligen har tagit vissa prover men att det benämns P-Krea och P-Na. En del av proverna togs i februari så jag vet itne om det klassas som giltiga länrge. Bestämmer mig för att ringa tillbaka till stressmottagningen och fråga. Börjar med att lite fint be om ursäkt för att jag trakasserar honom och förklarar situationen med min läkare och att det tagit mig 13 veckor innan jag ens fick remissen. Jag vet inte om han hade julfeeling eller om han började förstå hur otroligt angelägen jag är att få komma till dem men helt plötsligt hade han bokat in mig på tre tider hos dem innan jul. Imorgon ska jag träffa en läkare och nästa vecka blir det ett möte med en fysioterapeut och en psykolog. Måndagen efter det ska jag träffa hela teamet och få deras bedömning på hur de tycker att vi ska gå vidare. Tårarna rinner ner för kinderna, men denna gången är det av glädje och en eeeenorm lättnad! 13 veckor av vilsenhet och att försöka läka på sitt eget sätt utan verktyg är nu över. Oavsett vad de kommer fram till så är jag inte ensam längre utan i famnen på proffsen. Det känns som att vinna på lotto men ändå inte, det är ingen tillfällighet att jag fick de här tiderna, jag fick dem för att jag kämpat hårt för dem och han uppmärksammade det. Jag är så fruktansvärt jävla redo, NUUUU KÖÖÖR VIIIII!!!!!!