Irre

Herrejävlar vilket bakslag jag haft den senatse 1,5 veckan. Har inte orkat ett skit och så gott som alla symptom har varit tillbaka. Man är så nere i skorna att man tror att det aldrig kommer att vända, jag kommer inte blir frisk. Dåligt samvete för att man inte fixar mer hemma, sjukligt dåligt samvete över att inte orka vara med Arvid och en enorm frustration. Frustration över att jag tycker att jag skött mig felfritt men ändå fick ett sånt kraftigt bakslag, så orättvist. MEN, så kommer dagen som idag, då det vänder! Känner det direkt när jag vaknar... "oj, jag känner mig nästan pigg och utvilad... hmmm, hoppas det håller i sig".. och det har det gjort hittills. Jag och Micke har varit på utvecklingssamtal för Arvid som gick hur bra som helst, tror knappast man kan vara stoltare föräldrar än vad vi är 💚 jag har varit hos kiropraktorn och ändå orkade jag ta en liten promenad ner till sjön och dricka mitt te. WOW - hoppas jag lär mig att alltid njuta så här mycket över de saker man annars tar för givet här i livet.

 

Idag har jag lånat Mickes aktivitetsklocka för att kolla min sömn och min puls. Köpte ju aldrig någon till mig själv eftersom jag vill lära känna min kropp, men testar idag för att se om jag lärt mig något. Jag som oroat mig så mycket för min puls kan konstatera att jag ligger inom intervallet för "elitidrottare/atlet" 😂 så nu vet jag att jag inte behöver fundera mer på det. Jag har även insett att jag har koll på hur bra jag sovit utan att behöva klockan. Kunde berätta för Micke hur min sömn varit och han OKade bara genom att titta i appen på sin mobil. Till sist har jag insett att det där med 10 000 steg om dagen är ett väldigt snällt mål. Klart att det är lättare som sjukskriven med tid att gå en promenad eller vad det nu kan vara men jag inser också att det är väldigt lätt att komma upp i 10 000 steg oavsett. Det var ganska skönt att den bördan släppte från axlarna som den prestationsknarkare jag är. Lyckades också haffa ett stresspåslag genom att lyssna på kroppen och konfirmera via klockan. Kanonbra för en dag men imorgon får den sitta på Mickes arm igen, nu vet jag att jag lyssnar på kroppen och det var det som var målet! 👌