Irre

Arvid var med min farfar och faster, Micke är på jakt och jag hade lägenheten helt för mig själv!! Helgen var magisk. Jag gjorde inte som jag hade gjort för ett tag sedan, ringde en massa vänner för att styra upp något. Nej, jag sansade mig, gjorde precis vad jag ville när jag ville. Jag tog ett bad, promenerade länge, lät alla tankar komma. Det var helt underbart! I söndags åkte jag till Norrtälje för att hämta Arvid. Jag var lite nervös över att köra bil men det gick över lag bra. Det bästa av allt var att komma dit, vara med dem och inte behöva kämpa för att hänga med i konversationen. Det var som att allt jag behövde var att få ett dygn helt för mig själv. Kände så mycket hopp! Nu jäklar är jag tillbaka!

 

Så kom natten mot måndag... Arvid är väldigt hostig så vi vaknade till och från. Micke studsar ur sängen för att trösta honom gång på gång och till slut känner jag att det är dags för mig att gå upp. Reser på mig i all hast för att gå till hans rum. På vägen dit känner jag att jag har svårt att stå upp, är så fruktansvärt yr i huvudet. Tänker att det säkert är mitt låga blodtryck som spökar så jag fortsätter. När jag ska leta nappen så känner jag hur det blir värre, det svartnar för ögonen och jag blir rädd att jag ska svimma. Jag klarar mig och går tillbaka till sängen. Har så svårt att somna för helt rummet snurrar men jag lever fortfarande i tron att det är blodtrycket. Kommer sen på att istället för att ta en tablett av min blodtrycksmedicin så tog jag två innan jag gick och la mig. Tänker då att det förmodligen är blodtrycket som är för högt och börjar bli lite orolig. Somnar iaf. Vaknar några timmar senare och är fortfarande extremt yr. Somnar om igen och vaknar på morgonen, samma sak då. Ringer 1177 och berättar om mina symptom, att jag nu försökt ta mig upp och klarade knappt av att komma till toan. Hon tycker att vi ska lägga på så att jag kan ringa 112. Sagt och gjort, tycker det känns lite överdrivet men ringer ändå. Hon hänvisar mig till akuten. Får skjuts dit av Mickes kompis. Väl där testas blodtrycket, pulsen och blodvärdet. Allt ser helt perfekt ut. Känner mig lite förvirrad... om det har med medicinen att göra borde det väl synas på proverna? Aja, finns inget att göra mer än att åka hem och vänta ut det. När jag kommer hem slocknar jag och sover i tre timmar. Är helt slut hela dagen. Igår, tisdag, började jag med ett bad och sov sedan i ca 2 timmar. Tog mig iaf iväg på en promenad båda dagarna, jag vet att jag måste oavsett status.

 

Idag är jag lite bättre, kände mig iaf utvilad imorse så nu är det inte sömnbrist, nu är det hjärnspöken. Funderar på om det var medicinen, har inte vågat äta den efter helgen, eller om det var någon panikattack? Eftersom jag mådde så bra under helgen så kanske jag omedvetet tyckte att det var så extremt jobbigt att inte få behålla min egentid att kroppen reagerade. Vad vet jag? Hur som helst så blir det sakta sakta bättre men fan för att vara tillbaka på rutan där jag behöver sova under dagen för att orka med. Upp och ner och fram och tillbaka, det är väl det den här sjukdomen är känd för...