Irre

Arvid har varit hos mormor och morfar i helgen. Jag brukar få dåligt samvete när han är iväg men den här gången kändes det mycket lättare på något vis. Jag tänkte mycket på att inte ha tankar som inte hjälper mig framåt. Det som känns så fantastiskt är att Arvid får en jättefin relation till mina föräldrar, vem vill inte det? Sen gör det inget att de har fyra hundar och att Arvid fullkomligt avgudar dem. Det ska pussas, kramas och kelas hela tiden 💗

 

Helgen har varit riktigt bra, jag känner av lite småsymptom lite då och då men över lag känns det som att det går framåt! Vi var i skogen idag och skulle plocka svamp och då känner jag att jag inte orkar fokusera, det gör typ ont i mina ögon när jag försöker. Däremot så låter jag inte känslorna ta över och paniken komma, istället accepterar jag att det är så och slutar leta. Njuter av träden, mossan och allt annat som skogen har att ge.Någonstans tror jag faktiskt att det är bra att jag blir påmind om att jag inte är frisk än, annars skulle jag nog bara springa på och krascha igen. Det är ju inte rimligt att jag skulle vara helt frisk än så hellre att jag har lite symptom som påminner mig att fortsatt ta det lugnt än att hamna på ruta ett igen.

 

Just nu känns det som att jag klarar hålla upp detta så länge jag får sova, det mesta handlar om hur natten blir och det vet man aldrig när man har en 1,5 åring. Men så småningom kommer jag även ta mig igenom en dag när jag haft en dålig natt... en dag, bara inte idag.