Irre

Det här är verkligen en känslomässig bergochdalabana. Micke kom hem med blommor, ost och kex igår så vi skulle fira vår 9-årsdag. På kvällen känner jag hur min huvudvärk blir sämre och det slutar med att Micke får åka och hämta regnkläderna som jag köpt till Arvid och när han kommer hem ligger jag på soffan ganska otaggad på ost och kex. Men visar han besvikelse? Nej, han tar det för vad det är, kollar klart på något avsitt av Maria Wern utan mig och går sen och lägger sig. Längtar verkligen till den dagen då jag kan visa hur mycket jag uppskattar allt han gör för mig. Ingen bra kväll igår...

 

...vaknar upp idag, mår bättre än på länge! Känner mig stark och funderar på att gå till gymmet. Blir nog en promenad istället/också för jag måste hämta min blodtrycksmedicin men bara att känslan finns där! Känner att jag fått tillbaka en liten liten del av mig själv. Nu gäller det bara att kontrollera detta så att jag inte gör som jag brukar, kör i i kaklet bara för att jag fått en gnutta energi. När man får lite ny energi så blir man genast mycket bättre på att hantera både tankar och känslor. Det känns som att det är färre tankar som snurrar och att känslorna är övervägande positiva. Samtidigt så brottas men med tanken att detta är kortvarigt, imorgon eller om en timme kanske jag får tillbaka spänningarna, overklighetskänslorna och all den där skiten. Håller på att tjata till mig en remiss till Stressmottagningen, får se om jag lyckas men ser verkligen fram emot att få verktygen för att hantera detta.