Bara jag inte svimmar på mitt barn!
Strålande sol ute, jag och Arvid har eftermiddagen tillsammans. Jag försöker att inte få panik över det utan istället planera in en minipicknick. Vi tog med oss lite frukt och te och gick ner till Råstasjön som ligger nedanför backen från lägenheten. Det är inte långt dit, kanske 15 min för att komma runt sjön till bänken i solen, men jag får hela tiden brottas med känslan att jag vill dit innan Arvid ledsnar på att sitta i vagnen. Det brukar inte hända och det brukar alltid gå att avleda men på något sätt är jag ändå stressad över det. Vi kommer fram till bänken och den står i solen precis som jag trodde. Helt magiskt är det. Arvid sitter och äter äpple och pratar med ankorna medan jag lapar sol. Stressen är långt borta nu. När vi är på väg hem öppnar sig himlen och regnet öser ner. Folk springer eller går förbi i rask takt. Jag låter Arvid fortsätta gå även om det tar sin tid, regnet bekommer oss inte. Det tar väl en kvart sen spricker de upp igen och vi närmas oss lägenheten. Jag känner mig väldigt nöjd över at vi tog oss ut. Vi kommer hem ganska kalla och blöta så vi sätter på oss våra morgonrockar och myser framför TVn. När jag ska resa mig för att hämta vatten så kommer det, mina kända blodtrycksfall. Jag hinner till dörrkarmen för att hålla i mig, det svartnar för ögonen. Jag hinner tänka två tankar, vad händer om jag svimmar när jag är själv med Arvid och jag får INTE ramla över honom. Men det går bra, trycket stabiliserar sig och jag kan hämta mitt vatten.
De här blodtrycksfallen är något återkommande. Det var som värst i februari och mars, då kunde jag sitta på en stol och från ingenstans känna det komma. Jag fick hålla mig fast i stolen och sen blev det svart i en millisekund. Som jag att svimmar väldigt kort och sen är jag tillbaka igen. Vet inte om det kan ha att göra med utmattningen, jag har ett väldigt lågt blodtryck generellt men det har varit värre de senaste 9 månaderna. Hur som helst så tänker jag inte bara sitta och vänta på den dagen när jag försvinner framför Arvid, därför är jag hemma på obestämd tid.
