Irre

Här om dagen var familjen i köket. Arvid (nu 1,5 år) stod på ena sida köksbordet medan jag och Micke satt på andra. Arvid försvann lite bakom en stol så jag tittade fram och sa "buuu". Arvid skrattade hysteriskt sen tittade han fram på andra sidan stolen och sa "biiii". Micke kontrade och till slut satt vi där hela familjen och gapskrattade. Där och då stannade tiden för mig, det känns som en sån grej som jag alltid kommer komma ihåg. Så härligt att mitt upp i allt bara få skratta så där hjärtligt! 

 

"Det är så mycket NU i livet att det inte finns plats för någon gårdag eller morgondag" Tänk när jag lyckas få alla dagar att vara lite mer NU.